Fantasy, skräck och det övernaturliga

Okej, det här blir åter en ”ego-post” helt enkelt. Jag tänkte lite kort berätta om vilka kategorier jag rör mig inom just nu och varför när det gäller mina längre texter.

När det gäller skrivwp-1459550786268.jpgandet i längre form brukar jag säga att jag jobbar i kategorierna historia, fantasy, skräck, sagor och övernaturligt.

Historia var där jag började en gång i världen. Så länge jag kan minnas (i alla fall i vuxen ålder) har jag älskat historia. Men jag är också medveten om att det är en fruktansvärt krävande kategori att skriva inom eller berätta inom. Det här beror så klart på att alla regler redan är satta och att det därför finns så mycket som man behöver förhålla sig till. Majs fanns inte i Europa på medeltiden. Kejsar Trajanus trodde inte på demokrati. Och så vidare.

Det här leder osökt in på den genre där jag är mest verksam just nu. Fantasy är på sätt och vis som att ta det historiska, dumpa hälften av reglerna och sätta dit egna istället. För det är minst lika krävande att skriva här som det är att skriva historia. En värld som är påhittad måste vara minst lika logisk som vår värld eftersom varje läsare kommer att syna detaljerna i sömmarna. Samtidigt – och det är väl här som lockelsen ligger för mig – kan du hitta på helt egna händelser, karaktärer, föremål och regler. The sky is the limit – men inte i fantasy.

Skräck är enklare att arbeta inom, men det finns nog ingen kategori som får mig att riva håret på samma sätt. Grejen är att skräck är lätt – och fruktansvärt svårt. Det är inte för inte som det finns så mycket dålig skräck. Böcker, filmer, vandringssägner vid brasan – det finns gott om exempel på skräck som tycks ha en self destruct button. De börjar starkt för att sedan få allt de skapat att gå upp i rök. Jag återkommer till detta vid senare tillfälle.

Men why:et, varför jag gillar denna kategori, handlar mycket om att få saker engagerar så mycket som att berätta skräck. Vare sig du vill eller inte dras du som åhörare, tittare eller läsare in i det. (Eller som livrädd författare som ser sig över axeln mer än en gång). Det är djuriskt, det är rått, det är instinkter.

Sagor är som fantasy men ett nedkok. Jag ska diskutera lite närmare om berättarstrukturen i sagor tänkte jag, men det får bli vid senare tillfälle. Det är en genre som lockar just för sin historiska bakgrund. Sagan är ett så uråldrigt sätt att berätta att de ofta – tillika med skräcken – har hittat sätten som engagerar oss. Sagorna följer inte riktigt samma strukturer eller krav på logik som mycket annat skrivande – men de ställer högre krav på att ha någon form av mening.

Det sista, det övernaturliga, är en ganska bred stämpel. Det har visat sig vara svårt för mig att skriva utan att låna från sagor, myter, legender eller fantasy. För att vara ärlig vet jag nog inte riktigt hur man gör det och jag skulle inte kunna hitta inspiration nog för det. Det är inte min grej. Det övernaturliga låter oss nämligen, tror jag, faktiskt få en bättre överblick av vår fyrkantiga värld. Det utmanar våra föreställningar.

Okej, det här var bara ett brett grepp om vad jag arbetar med när det gäller längre texter. Återkommer till de diskussioner som jag påbörjat här senare.

“If I’m honest I have to tell you I still read fairy-tales and I like them best of all.”

Audrey Hepburn och jag delar föreställning.