Hell ain’t big enough to hold us back

Det finns många artister och låtskrivare som imponerar på mig med sina djupa texter. En person, som kanske är något av en underdog, är Astronautalis. Packat med både filosofiska strofer, historiska glimtar och ganska starka rim- och rytmkompositioner.

Jag har sagt det förut och säger det igen, låttexter är på många sätt den nya tidens poesi.

I know it’s hopeless, Hell
Ain’t big enough to hold us back.
Come on, let’s pick a fight.
We hunt for trouble tonight.

Ganska enkelt. Första två raderna rimmar inte, sista gör. Stavelser 6, 8, 6, 7.

Men det är något med textraderna som ändå levererar. Ibland är det så, svårt att sätta fingret på vad och givetvis sjukt subjektivt. I hans fall handlar det väldigt mycket om att rytmen och tyngden i orden faller riktigt bra. Läs exempelvis detta ur ett rytm- och tyngdperspektiv:

Old growth holds hope, let the brambles scrape your skin
Scars are story books, blood will wash away your sins