Häromkvällen satt jag vaken och vek dig en pappersros
en symbol för allting som du aldrig fick av mig
varsamt, precis som jag låtit fingret stryka över din hud
lät jag det nu glida över pappret i väntan på din närhet
metodiskt arbetade jag mig mot slutet precis som du och jag
en gång fördes metodiskt mot detsamma av min rastlöshet
men denna gång med målet att föra oss nära varandra
den här gången, när pappret är din hud, sviker jag dig inte igen
En dag kommer jag att träffa dig och du ska få en ros av papper
jag ska förklara om natten då jag satt vaken med din hud under fingret
det är dagen när du återtar allting som skulle ha varit ditt
dagen då allt jag har att ge dig är en ros av papper som jag vikt
Kanske kommer du att le och jag får se de tusen glada stunder som jag missat
eller kanske kommer pappret att fånga de tusentals tårar som jag aldrig nått
kanske kommer du att älska mig och säga att mitt svek är förlåtet
kanske kommer du att hata mig för alla tusen rosor som du aldrig fått
Berättande 