Det har varit några knepiga månader. Månader fyllda av det egna livet med mindre tid för världar i huvudet som ett direkt resultat av det. Nu har jag ju varit textmässigt relativt produktiv. Men det här med röd tråd…
Jag borde verkligen ge mig själv en rungande örfil och sätta mig ned och kleta med boken. Jag är inne i sluttampen med att få klart karaktärs-roostern. Det är genomläsningar, minor adjustments och en sista titt på synopsis som borde stå på agendan. Borde. Med ett stort B. Ett sådant som finns i gamla biblar och illustrerade böcker.
Istället har jag fastnat i kort skrivande. Av en enkel anledning. Det ger en snabb payoff. Det är en quick fix. Eller bara en fix. Det är enkelt att skriva något, få ur sig något och (i fåfängans namn) också få lite respons på det skapade. Att sitta med näsan ned i en bok ger i bästa fall payoff om, ja, vem vet när. Skrivande är en enslig syssla som tenderar att tära på självkänslan. Och jag tänker att det korta skrivandet ger en viss boost samtidigt som det också får agera slipsten för de större projekten.
Samtidigt blir jag väldigt irriterad på att tröskeln för att sätta mig med det svåra just nu är så hög. Hittar ni en röd tråd någonstans är den säkert min. För jag har just nu ingen när det gäller det egna skapandet i alla fall.
Krysantemum del 2 skrev i det närmaste sig själv i alla fall. Den dyker upp om ett par dagar när det lugnat sig med jobb för min del. Sedan är jag klar med en ny saga också. Här kommer jag dock vänta in en vän som ska illustrera lite.
Oj, igenkänningen! Den tradiga förberedelsen, så jäkla viktig men ofta bara i väntan på ”det riktiga” jobbet… Det som syns i form av ord på papper. En fix. Själv ser jag det som mitt största förbättringsområde.
Ska bli kul att följa dig!
GillaGilla
Tack! Och detsamma, skoj att följa dig. Och ja, det är tradigt. Alla hundratals sidor text som aldrig kommer att finnas i böckerna men som ändå måste göras.
GillaGilla