Nu brukar jag inte skriva ut vad grejer som jag skrivit faktiskt handlar om, men den här är så pass gammal och snurrig att jag kände mig därtill nödgad. Absurdium hör hemma i nonsensical-genren och är en reflektion över känslan av att fastna i sin egen fiktiva värld.
Absurdium
Välkommen, stig på!
Denna resan är för två
Till Absurdium, mystikens land
där gröna träd går hand i hand
med vissna moln av stål
och den sälla ängens vrål
där det stjärnbeströdda gräset
skiner upp en himmel grå
och den natt som nyss har flytt
kommer åter i ett stråk
utav norrskensdagg
som famlar uti
kvällsrodnandes vrår
och som snart ska stå förbytt
mot en dimslöja av spindeltråd
vävd av drömmar – full av hål
nystad upp till ullgarnsstrån
och klär allt skimmer likaså
Absurdium, var dimmas strand,
det kallades ibland
jag tror trots allt
att detta är
som vilket annat land
Det bjuder in, men inte ut
i landet, det som saknar slut
en vaken dröm
i livets skum
som blivit allt för djup
Berättande 