Det finns gånger då det märkligt nog känns som om luften i lungorna tar slut. Märkligt så till vida att vi ju för det mesta är omgivna av luft. Men jag tänker nu inte främst på andningen heller. Jag tänker mer på de gånger då det känns som om orden bara inte hittar ut. Vissa gånger för att hjärnan sätter käppar i hjulet och det stockar sig. Där finns ju dock en logisk förklaring. Andra gånger, märkligt nog, bara för att det liksom inte kommer. Som om luften tagit slut. Inga ursäkter, inga förklaringar.
På samma sätt är det med de ord som ska ut på papper. Det kommer en tid när det är enkelt att hitta ursäkter. När det finns förklaringar till varför ingenting kommer. Och så finns det gånger då ursäkterna tar slut men orden ändå inte kommer. Som om lungorna fått slut på luft. Fast på papper.
Jag har definitivt löpt linan ut. Ursäkternas tidevarv har passerat och det finns egentligen både vilja och inspiration. Men ibland är det svårt att klättra över den osynliga muren. Ibland är det svårt att hitta de där borttappade orden. Ibland orkar man faktiskt inte ens leta – utan att veta varför man inte gör det.
En gång följde jag med min syster till ett medium. Man får tro vad man vill och sund skepsis är väl alltid på sin plats. Men jag tyckte i varje fall att det var roligt att han sade att jag hade någon figur som följde efter mig och gick och skrattade åt mig. För att jag är så fantastiskt duktig på att sätta käppar i hjulen för mig själv. För att jag bygger murar där inga finns.
Jag hoppas jag ger honom mindre anledning att skratta åt mig, en dag.
Berättande 
De murar vi sätter upp för oss själva är de som är svårast att klättra över tycker jag, för de innehåller sådant som vi inte rent fysiskt kan ta tag i och lyfta bort. Det är lite som att försöka grabba tag i en såpbubbla, en omöjlig uppgift.
Men som med såpbubblan måste vi kanske vara varliga med oss själva och våra murar, vi låter bubblan landa på handen och den fortsätter vara hel, om vi sätter oss med ryggen mot muren och andas in den, blir ett med den, kanske vi så småningom ramlar igenom, ut på andra sidan.
Vi borde vara snällare med oss själva och tro på oss som andra gör, tro på oss som vi tror på andra. Och bara låta orden vara ord på ett prestationsfritt papper.
GillaGillad av 1 person
Som vanligt poetiskt och fint uttryckt. Och jag håller med dig, verkligen. Det är svårt att icke vara självkritisk bara. Hyr går det med ditt skrivande?
GillaGillad av 1 person
Eller hur, självkritik är iofs bra i lagom dos, men det är svårt att disponera energin rätt. 90 procent ”heja mig” och 10 procent självkritik hade varit att föredra, men själv jobbar jag lite tvärt om.
Det går bra med skrivandet, men som vanligt upp och ner. Är splittrad mellan projekt, slår på mig själv, ifrågasätter… Borde fånga den där jävla såpbubblan som är jag lite försiktigt istället för att smasha den med golfklubban, som nu. Hur går det för dig med produktionen av romanen?
GillaGilla
Författarens förbannelse, helt klart. Är du duktig på att låta andra läsa dina alster?
För mig är det skit i brist på bättre ord. Splittrad och tankspridd för tillfället 🙂 men snart är jag tillbaka. Hade ångan uppe fram till det hände mycket relationsmässigt trubbel detta år. Det verkliga livet måste tyvärr alltid få gå först men nu borde jag starta om. Har bara inte fått mig själv dit ännu. Irriterande.
GillaGillad av 1 person
Åh nej, jag är inte alls bra på att låta andra läsa! Det är en stor utmaning nu. Jag har tidigare skrivit manus som jag skickat till typ tio förlag, blivit refuserad och sedan skrivit ett nytt manus och skickat in o.s.v. Eftersom jag satt punkt för manuset för tidigt, utan att ha testläsare eller skriva om flera gånger, så har jag inte gett mig själv en ärlig chans. Det håller jag på att ändra nu, då jag gör omtag på ett gammalt manus som jag tror på, vilket jag har rekryterat testläsare till.
Livet ja, det har en tendens att tränga sig på ibland. Hoppas att ditt trubbel löser sig och att du kan finna kraft i det trots allt, både bra och dåliga livshändelser har iaf visat sig ge mig ökad skrivenergi. Kom ihåg att ta hand om dig själv bara.
Vad krävs för att du ska kunna starta om? Och vad är steg ett i omstarten?
GillaGillad av 1 person
Jag tror vi är ganska lika på den fronten då 🙂 Arbetar ständigt på att bli bättre med det där. Har också märkt att det är otroligt avgörande vem som får läsa texterna. Människor läser så olika och vissa ger rätt typ av feedback, andra personer ger ”fel” typ. Är det din deckare som du jobbar på nu?
Jag vet faktiskt inte. Jag tror att det ibland är så enkelt att man behöver ge sig själv en örfil och bara göra det. Jag har verkligen inga ursäkter förutom att jag inte haft lust just nu.
GillaGillad av 1 person
Du borde inte vara rädd att släppa ifrån dig, du skriver oerhört bra. Men jag håller med om feedback, när jag valt ut läsarna har jag tänkt dels på deras kompetens och ”vad” de ska läsa som – en vanlig läsare, en annan författare, en språkexpert etc, dels på att jag ska ha respekt för personerna så jag faktiskt är öppen för deras feedback.
Nej, deckaren är ju som ett misstag, en kul grej. Mitt senaste seriösa manus är en relationshistoria mellan en dotter och hennes döende far. Det vardagliga dramat är min grej. 🙂
Så sant, en käftsmäll och på’t bara. Ibland lossnar det ju då, när man tvingar sig att ta tag i det hela så vaknar också lusten.
Vad är nästa steg med romanen för dig? Jag håller på att gå igenom min och stryker vansinniga mängder onödigheter, sedan ska jag även ändra perspektiv från första till tredje person.
GillaGillad av 1 person
Oj, jag ber tusen gånger om ursäkt. Hade helt missat denna fina kommentar
Tack för de fina orden, de värmer verkligen! Jag vet inte varför det har varit så svårt. Det är väl som Strindberg skrev, det där med hjärta på en krok. Ibland är texten ärligare än vad jag själv vågar vara i andra sammanhang. Texter talar även om sådant som jag gärna inte talar om. Det är nog därför det är svårt att ge ut dem.
Det låter som om du har en strategi för hur du ska hantera det där med läsare i din testpanel. Som sagt, det är himla svårt det där – att få rätt feedback. Ibland vill folk peta i detaljer som de inte har med att göra. För att de tycker viss handling borde vara på något annat sätt utan annan motivation än tycke och smak. Sådant är alltid knepigt. Det är snarare i sådana fall om handlingen inte fungerar rent tekniskt som man vill veta.
Jag trodde först du bytt spår och jobbade på deckaren som huvudspår istället för relationshistorien, men då är jag med. Den hade du ju kommit långt på också, som jag förstod det?
Oj, mitt stora projekt. Alltså, där sitter jag som i förbannelsen över mitt genre-val. Jag har världs-byggt och skrivit bokstavligt talat hundratals sidor med information, historia, platsbeskrivningar etcetera. Jag har några fåtaliga stycken kvar, sedan behöver jag jobba klart karaktärsbeskrivningarna. Jag har väl sisådär ett tiotal karaktärer kvar att mejsla ut. Sedan lägga sista hand vid synopsis och komma igång med kapitel igen. Men där har jag en majoritet av arbetet kvar. Även om jag bedömer att det är bra mycket enklare och mindre tidskrävande än världsbyggandet. Puh.
Att ändra perspektiv i hela berättelsen såsom du gör låter för övrigt fruktansvärt svårt och jobbigt. Hur fungerar det och varför gör du det?
GillaGillad av 1 person
Ingen fara! Det är så mycket som pågår, ibland går det inte att ha koll på allt. 🙂
Stor igenkänning på hjärtat & kroken, mina två första manus var väldigt personliga med ”mig själv” invävd i det skönlitterära skapandet. Det gjorde det svårt att dels släppa ifrån sig, dels stå för. Jag tror grunden är i fall du känner att du kan stå för det, då handlar det om modet att våga släppa taget. För orden som betyder en sak för oss kanske tolkas annorlunda av andra, men det ligger ju i konstens natur, vår kontroll över det vi skapat upphör när vi låter andra läsa.
Jag har själv varit testläsare åt en kompis som blev publicerad, vi kom överens innan om min uppgift, utifrån min kompetens som korrekturläsare (journalist/redigerare i femton år): språk, meningsbyggnad, grammatik, konsekvens i texten etc, alltså inget om storyn. Och det funkade bra tyckte vi båda.
Mina testläsare kommer att få uppgifter utifrån sina kompetenser. Plus ett par ”vanliga konsumenter”.
Kan du hantera dina testläsare på samma sätt?
Jag tycker det låter som ett mycket, mycket grundligt arbete du gjort med romanen och är det någonstans många (jag t.ex.) brister så är det där. Tror du är något riktigt bra på spåren, en stabil grund och vackert språk bäddar för kvalitet. Fortsätt kämpa för det finns en mening.
Ja, relationsromanen har varit en vända på förlagen redan. Så nu gör jag omtag med den. Har strukit nästan 20 000 onödiga ord, babbel i dialoger mest, sånt som inte för historien framåt. Att ändra perspektivet blir den enkla delen känns det som. Min unga huvudperson är lågutbildad och har ett ganska begränsat ordförråd, med tredjepersonsperspektivet kan jag måla berättelsen utifrån och beskriva hennes känslor med ord som hon inte skulle använda.
GillaGilla
Oj, jag tycker ändå det låter mycket mer skrämmande att skriva om relationer och vardagliga ting som sker i vår tid. I fantasy eller mer övernaturliga texter finns det som ett lager till mellan en själv och läsaren, även om det är relationer som givetvis står i centrum där också. Men på något sätt känns det inte lika utlämnade i mitt huvud, jag vet inte varför?
Vi har en ganska lik bakgrund då. Jag kommer också från journalist-hållet även om jag inte har korrläsar-bakgrunden 🙂 Jag tror som du att fokus är mer på att se om texten hänger ihop, är förståelig och kanske stora svepande drag. Om det finns för långa stycken utan händelser osv. Tips om själva storyn är ibland värdefulla men måste verkligen komma från rätt person med liknande syn i de frågorna.
Jag har inte utsett mina testläsare ännu men jag har ett par tre personer som har anmält sig (frivilligt, jag lovar!). Och ja, jag har varit sjukt noggrann, men detta är jag vis av erfarenheten. Jag har försökt mig på liknande projekt förut och insett att min brist låg här. Så nu blev det bot och bättring 🙂
Herregud vad ord att stryka. Jisses. Och så ändra perspektiv på det. Blir som en ny bok när du är klar kan jag tänka. Men jag förstår verkligen utmaningen du beskriver med att få in en så specifik dialog i jag-form. Jag tycker ofta att jag-form är svårt. Jag hakar ofta upp mig. Jag vet egentligen inte varför. Det kanske är den absurda mängden ”jag” som gör det! Givetvis kommer man ju närmare karaktären men ibland tjänar berättandet så mycket på att scener kan beskrivas utifrån, har jag nog känt. Svårt det där. Känner du dig nöjd med vad du får ihop nu då?
GillaGillad av 1 person
Journalistbakgrunden känns ibland som en förbannelse. Alla journalister vill bli författare, skriva kan vi ju. Att sen alla inte får ihop det är en annan sak. Men en klyscha är det likafullt.
Min största ”oro”, eller vad jag ska kalla det, är att folk som känner mig ska tolka in saker i mina helt skönlitterära texter som inte finns där. Å andra sidan är det nåt vi som skriver får leva med. Och kanske ska vi inte heller vara så rädda för att vi syns igenom.
Eftersom fantasy är uppenbart påhittat kanske det blir tryggare att ”gömma” sig bakom… i allafall när det gäller känslor. Å andra sidan öppnar man upp sig för kritik på ett annat sätt än vi som skriver romantik (i meningen realismlitteratur där känslorna är i fokus) eftersom hela ens fantasi ställs ut till beskådan, också känsligt kan jag tänka mig.
Äh vad fan, det är känsligt rakt av. Oavsett. Punkt. 😀
Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot att släppa ifrån mig mitt manus, men det dröjer nog en stund till. Ska du låta dina testläsare läsa eftersom eller väntar du tills du är helt klar?
Ja, jag hoppas att jag får till en mer drastisk förändring eftersom jag ska skicka in ”samma” manus igen till alla förlag jag skickade till senast.
Så är det, jag-formen begränsar och irriterar faktiskt lite dessutom. So it’s got to go!
Ja, jag tycker det blir bättre, ser med mer nyktra ögon på det hela nu än då jag hade suttit med det i fyra år. Samtidigt känner jag historien så väl nu att jag är lite less på den. Men kul också att förstärka viktiga passager, tydliggöra vändpunkter osv.
Hur tänker du jobba med din roman, skissa hela berättelsen innan den skrivs eller hitta på eftersom? Är tanken en roman, en trilogi eller en svit av nåt slag?
GillaGilla