Du slog mig med din hammare,

varje orenhet ur den svarta järnsjälen

Om jag tillbringat de senaste åren

i naiv förhoppning om att finna mig själv

bevisade du min föregående missions

totala brist på framgång och utsikt

Igår fick jag en uppenbarelse;

att jag enbart existerar i en enda punkt

i vilken jag är åtskild från andra

Och utanför den punkten är allting oväsentligt

Allt som kargt kan erbjudas – förutom du

Du splittrar mig, mitt enda jag

en trasig spegel på hallgolvet

och jag samlar varsamt alla bitar

försiktigt i papper för att inte skära mig

varsågod, du får dem, sätt ihop mig igen

Eller gör vad du vill med mig