Du slog mig med din hammare,
varje orenhet ur den svarta järnsjälen
Om jag tillbringat de senaste åren
i naiv förhoppning om att finna mig själv
bevisade du min föregående missions
totala brist på framgång och utsikt
Igår fick jag en uppenbarelse;
att jag enbart existerar i en enda punkt
i vilken jag är åtskild från andra
Och utanför den punkten är allting oväsentligt
Allt som kargt kan erbjudas – förutom du
Du splittrar mig, mitt enda jag
en trasig spegel på hallgolvet
och jag samlar varsamt alla bitar
försiktigt i papper för att inte skära mig
varsågod, du får dem, sätt ihop mig igen
Eller gör vad du vill med mig