Min svågers mosters kusins hamster. Typ.

Hej där ute i cybermörkret. Hösten verkar ha fallit ned över många där ute och det är ju tryggt på något vis att inte bara jag har varit dålig på att uppdatera. Det kanske är för årstiden normalt. 

Jag jobbar på en fantasy-serie i fyra delar, som kanske är bekant. Det innebär per definition att det har varit en himla massa förarbete då detta görs parallellt för flera böcker. Fantasy-genren är på många sätt speciell.

Ett ”problem” är att fantasy tenderar (det är ingen nödvändighet men blir ändå ofta så) att innehålla en himla massa karaktärer. Den gode George har tydligen någonstans runt 1’400 namngivna karaktärer i sitt Game of Thrones-epos. Han är ju otroligt skicklig men jag kan inte hjälpa att känna att detta också är den största bristen i hans verk. Det är för mycket, för stort och många som jag pratat med upplever det som svårt att hänga med.

Jag har försökt att vara lite mer avskalad men ändå blir det snabbt ganska avancerat. I mitt fall finns det fyra stycken släkter som kräver någon form av släktträd därför att fler medlemmar ur dessa familjer återkommer på olika ställen i världen. Således satt jag igår och ritade de slutgiltiga (hoppas jag) släktträden.

Det är ju kanske inte på pappret den roligaste sysslan (pun intended). Dessutom tillkommer nya konflikter när allting äntligen hamnar i pränt. Om en person i släkt A är gift med en person i släkt B, då reagerar troligtvis den första personen när en person ur släkt D mördar någon ur släkt B. Ja, ni hör ju själva. Det blir snabbt, för att tala klarspråk, ett jävla nystan att reda ut. (Jaja, man ska inte svära i text. Förlåt).

Det här är dock himla frustrerande. Och en av anledningarna till att det tar sån tid att jobba i denna genre. Att göra detta till synes inte så produktiva arbete tar TID. Och att sedan sätta sig ned och betrakta hur alla trådar drar i varandra tar ännu mer TID. Och givetvis får inga viktiga trådar tappas. Just nu känns det som om mitt huvud innehåller mest såna grejer som inte får glömmas bort.

Det, mina skrivarvänner, var dagens reflektion.