Hej där ute i cybermörkret. Hösten verkar ha fallit ned över många där ute och det är ju tryggt på något vis att inte bara jag har varit dålig på att uppdatera. Det kanske är för årstiden normalt.
Jag jobbar på en fantasy-serie i fyra delar, som kanske är bekant. Det innebär per definition att det har varit en himla massa förarbete då detta görs parallellt för flera böcker. Fantasy-genren är på många sätt speciell.
Ett ”problem” är att fantasy tenderar (det är ingen nödvändighet men blir ändå ofta så) att innehålla en himla massa karaktärer. Den gode George har tydligen någonstans runt 1’400 namngivna karaktärer i sitt Game of Thrones-epos. Han är ju otroligt skicklig men jag kan inte hjälpa att känna att detta också är den största bristen i hans verk. Det är för mycket, för stort och många som jag pratat med upplever det som svårt att hänga med.
Jag har försökt att vara lite mer avskalad men ändå blir det snabbt ganska avancerat. I mitt fall finns det fyra stycken släkter som kräver någon form av släktträd därför att fler medlemmar ur dessa familjer återkommer på olika ställen i världen. Således satt jag igår och ritade de slutgiltiga (hoppas jag) släktträden.
Det är ju kanske inte på pappret den roligaste sysslan (pun intended). Dessutom tillkommer nya konflikter när allting äntligen hamnar i pränt. Om en person i släkt A är gift med en person i släkt B, då reagerar troligtvis den första personen när en person ur släkt D mördar någon ur släkt B. Ja, ni hör ju själva. Det blir snabbt, för att tala klarspråk, ett jävla nystan att reda ut. (Jaja, man ska inte svära i text. Förlåt).
Det här är dock himla frustrerande. Och en av anledningarna till att det tar sån tid att jobba i denna genre. Att göra detta till synes inte så produktiva arbete tar TID. Och att sedan sätta sig ned och betrakta hur alla trådar drar i varandra tar ännu mer TID. Och givetvis får inga viktiga trådar tappas. Just nu känns det som om mitt huvud innehåller mest såna grejer som inte får glömmas bort.
Det, mina skrivarvänner, var dagens reflektion.
Berättande 
Hej och vad roligt att hitta till din blogg! Jag skriver också på en fantasyserie (i värsta fall fler än fyra böcker, nästan minst fem tror jag…) och förstår PRECIS vad du menar. Aaaargh! (skulle jag vilja tillägga) Jag är nog i närheten av där du befinner dig, med tre eller möjligen fyra släkter som behöver lite mer ordentliga släktträd flera generationer bakåt i tiden, och även om det inte är något jag tror att mina läsare kommer behöva veta så mycket om, så måste ju JAG veta. Och det TAR SÅDAN TID. Och resten av världsbygget sedan. Hur roligt det än är och hur mycket jag än älskar min värld, eller snarare stad (som det mer är frågan om), så blir jag galen på att det är så segt att komma framåt. Det känns ofta som att jag inte gör någonting, fast jag egentligen gör jättemycket. Lite som du beskriver det, att man går runt med en massa tankar i huvudet som inte får glömmas bort, och det kan vara rätt svårt att skriva ner allting innan det liksom är färdigbakat. Men samtidigt är skrivandet och särskilt sagor och fantasy min passion och det finns inget annat jag hellre skulle göra med min tid, så jag antar att jag inte borde klaga 🙂
Får jag fråga lite mer specifikt om vilken typ av fantasy du skriver, vilken målgrupp riktar du dig till?
(alltid så roligt med fellow-fantasy-skrivare!)
/Linda
GillaGilla
Hej och detsamma! Jag ska genast se till att följa din blogg också! Alltid kul att hitta andra som arbetar med just fantasy. jag älskar verkligen det uppsving genren har fått även här i lilla Sverige!
Vad roligt att du känner igen dig i samma våndor. Just det där med släkter är väldigt svårt och knepigt. Det är så många öppningar till att saker blir fel. Vem som har träffat vem i det förgångna etcetera. Oftast är läsarna så bra på att se när saker har blivit galet också. Nej, det är ett riktigt hästjobb. Men du har förlagt din handling till en stad? Jag bollar tillbaka frågan till dig om fantasyn du skriver- Vilken typ, målgrupp etcetera?
Jag skriver nog en på vissa sätt ganska gritty dark fantasy. Den ligger väl relativt nära en vanlig värld då jag har en historisk bakgrund att stå på. Den ligger närmare Game of Thrones än Sagan om Ringen helt enkelt. Det är en ganska stor värld där handlingen kommer att utspela sig på två separata kontinenter och där flera personer i lite olika roller följs genom handlingen. Typ så. Vuxen publik.
GillaGilla
Ah, spännande med gritty dark fantasy – det är ju ganska trendigt just nu så helt rätt att jobba på! Jag har personligen så himla svårt att skriva mörkt, trots att jag gärna skulle vilja kunna det. Mitt manus är lite mer urban fantasy för unga vuxna (ca 15-25 tänker jag mig, med en flytande gräns framförallt uppåt) men också ganska mycket utvecklingsroman, alla fyra perspektiven behandlar frågor om identitet, kärlek och vägval i livet. Mitt personliga fokus ligger på språk och gestaltning snarare än intrig, om du förstår hur jag menar.
GillaGillad av 1 person
Det låter superspännande! Jag följer utvecklingen. Just urban fantasy är väldigt spännande faktiskt. Och det är ju skönt med en något mer avgränsad skådeplats som det ofta innebär 🙂
GillaGilla