Don’t make promises you don’t intend to keep

Att skriva är ett löfte. Jag har saxat dessa tankar och kan inte ta äran för dem. Men jag håller med. Att skriva är ett löfte. Det är ett löfte om att ta med läsaren på en upplevelse, en resa. Läsaren förväntar sig vissa saker av dig som författare. Läsaren förväntar sig att du uppfyller din del av avtalet. Att du håller dina löften.

I fallet med fantasy handlar löftet ofta om att du ska få följa med på resan som faktiskt räddar världen. Varje karaktär kommer med sina löften. Löften om kärlek, om utveckling eller om att ta sig från ondskans klor. En deckare har sina löften. Att ge läsaren en spännande upplevelse. Att få följa med och gissa vad som ska hända. Och ett löfte om att också bli överraskad.

Alla genrer har sina löften och som författare måste vi förhålla oss till alla löften vi ger ut. Jag sitter och funderar nu. Jag försöker vara metodisk och leva i nuet. Min fantasy-serie ska ha fyra stycken böcker. Och jag är på bok ett. Ingen mening med att börja jäkta således? Men då kom jag att tänka på detta. I bok ett är jag sugen på att göra ett löfte om en av mina huvudpersoner. Det är ett subtilt löfte. En hint om saker som kommer att ske. Det kommer leda fram till en tvist i slutet som är oväntad.

Men detta löfte behöver jag börja bygga in redan i bok ett. Tänk om jag sedan ångrar mig? Löfte är läskiga. För när vi väl lovat våra läsare något får vi inte göra dem besvikna.