Något jag märkt och som är ett visst problem är att med tiden flyttar jag över mer och mer av min egen identifikation till att jag är författare. Det är ju trots allt min målbild och det är vad jag gör, skriver på min bok. Problemet är att det finns en verklighet också. Och där är jag ännu inte författare. Ytterst få av oss kan ju dessutom leva på att skriva böcker. Tråkigt men sant.
I mitt fall har jag haft turen att få arbeta med att skriva även professionellt – men inte i bokform. Mitt jobb tar dock tidvis upp mycket tid. Under de passager av året då mycket händer (som just nu) krävs det att en del helger och kvällar kastas in. När jag skrivit klart för dagen är viljan att gå hem och skriva privat ofta frånvarande.
Jag är bra på att läsa bloggar och fundera över handlingen. Men då kan det som nu till och med bli att jag glömmer bort att svara på kommentarer här för att jag är så uppe i annat i huvudet.
Jag minns när jag arbetade i en fabrik under studietiden. Det var ett fruktansvärt tråkigt jobb. Monotona arbetssysslor som oftast tog hela dagar i anspråk. Lusten att skriva och att vara kreativ var då oerhört stark när jag kom hem efter jobbet.
Problemet är att jag som sagt nu ändå flyttat över en del fokus till att se på mig själv i ljuset av mitt privata skrivande. Och när jag inte hinner eller orkar hålla på med det blir jag därför väldigt stressad. Jag vet inte riktigt hur man ska handskas med detta. Acceptans är givetvis ett måste men även, tror jag, att tvinga sig själv till att faktiskt sätta sig lite då och då och bara skriva. Fast jag är trött och grinig.
Tips mottages.
Berättande 
Jag håller med om att det är svårt att skriva i jobbet och sedan skriva hemma. Jag är glad att jag rätt tidigt i min journalistkarriär migrerade över till layout, det gav en del energi över till skrivandet.
Att ta sitt skrivande på allvar, tror jag är avgörande. Och då handlar det om att välja bort saker. Inte dagjobbet, för försörjning behöver vi ju, men annat. Tv, onödiga pubkvällar, och – ve och fasa – en hel del sociala tillställningar. Mitt enda tips är att tänka ”Hur mycket vill jag det här?” och sedan agera efter det.
GillaGilla
Jag tänker lite som Marie. När jag bestämde mig för att satsa på skrivandet har jag valt bort en del andra saker som t ex tv-tittande. Jag ser fortfarande några få program och ser på film t ex som jag verkligen gillar och blir inspirerad av. Men jag sitter inte längre framför tv:n och bara zappar runt som jag gjort förut . Den tiden använder jag istället till att skriva. (När jag är frisk. Just nu är det mest vila, promenader och sjukgymnastik… 😦
Har även funderat igenom vad som ger mig skrivarinspiration. En sån sak är att promenera i skogen. Där ”poppar” det ofta upp idëer. Eller egentligen kanske det handlar om rörelse framåt, för jag kan även få många bra idéer när jag t ex kör bil eller åker buss. Att bli medveten om de saker som ger mig skrivarinspiration har också gjort att jag innan sjukperioden skrivit mer än tidigare. Sedan är jag varannan-vecka-förälder vilket gör att jag har kvällar och varannan helg för mig själv och då gör jag ju lite som jag vill. Dvs skriver… Men inte många rader just nu eftersom ryggen måste läka. Just nu åker alla idéer upp på post-it-lappar på en dörr tills jag har möjlighet att skriva ner dem ”på riktigt”.
I mitt arbete som kommunikatör både läser jag mycket, omvärldsspanar och skriver mycket olika texter. På något vis har jag märkt att mitt arbete ibland ger energi och idëer till mitt privata skrivande. Men då ska jag tillägga att jag bara arbetar dagtid och inte helger. Jag har ju på så vis mer tid….
GillaGilla
Jag håller verkligen med om att man får ransonera med sin tid. Och ibland också säga nej när folk vill träffas för att bevara sin ”skrivtid”. Vilket jag har blivit bättre på. Jag tycker det var ganska svårt förut.
Jag kan nog också gå igång tankemässigt ganska mycket på just som du säger ”rörelse”. men för mig är det viktigt att jag har musik med mig också. Det triggar igång mitt associationstänk på ett bra sätt. Man hittar sina små ”fixes” som gör det lättare i alla fall.
Sedan är det ju för mig som för dig, jag läser ju oerhört mycket på arbetstid. Allmänbildad blir man ju således. Det är bara det att ibland är det så skönt att ta paus från text när man kommer hem också.
GillaGillad av 1 person
Ja, du har också rätt. Ibland måste man också ta en apus och vila från allt. Bara just vila. Hoppas diu har en fin helg och att det kanske blir lite skrivet i alla fall 🙂 Själv tragglar jag på med värk, sjukgymnastik och promenader. Har fått ett kul besked också. Nu är det helt klart att jag får sitta i den lilla bok och pappersbutiken den 4 dec (som ett stort mysigt vardagsrum) och läsa en novell och prata lite skrivande. Jag vågar nog hoppa 😉 Ps Det kommer ett inlägg med ett FB evenemang på min blogg inom kort om du skulle ha möjlighet att kika in.
GillaGilla