Eldstorm

Du frågade mig vem jag är imorgon när taket rasat in

om vintervindar piskar vita väggar under isens tyngd

men jag svarar, lite dröjande, att jag aldrig tänker frysa

att jag värmer mig, orange igen, i sken från det förflutna

För jag bränner alla broar som jag lämnar bakom mig

Jag bränner allt och lågorna – de klättrar genom taken

För jag, jag är en eldstorm där jag härjar genom staden

och som dina ögon brann på mina näthinnor den natten

ska jag bränna bort din bild tills allt som finns av dig är aska

för du kommer aldrig blekna, tyna, urvattnas, förtvina

jag ska bränna varje stund vi haft och alla våra minnen

som du brann för mig den natten ska jag bränna allt du lämnat

och ingenting det skonar jag – tills askan är vår morgondag

som Fågeln Fenix blir jag till i punkten där du tog vårt liv

Tills vingslagen i askan är det enda som jag lämnar kvar

och jag väntar genom natten för att hålla vad jag lovat

för att se om Guds små sparvar skulle få av bordets smulor

Men jag tänker aldrig hungra, törsta, vänta vaken mörkret

och ingen kyla river mig trots vinterns bistra, dystra yra

för jag, är en en eldstorm – gjord för att allting förtära

och löftet som du aldrig hört ska du nu aldrig höra

om taket rasar över oss så är det du som ska få frysa

för jag, jag är en eldstorm som gör slut på vinterns kyla

och inga broar lämnas kvar, din fråga den får aldrig svar

imorgon är jag samma som igår och som jag alltid var

men född på nytt i fågelns dräkt på natthimlen en låga klar

och vingslagen i askan är det enda som jag lämnar kvar