Som jag nämnt har jag i olika sammanhang haft förmånen att få arbeta med att skriva, egentligen de senaste sex åren. Fram till och med januari i år har jag arbetat som journalist och nu efter det skriver jag på beställning.
Jag älskar att skriva, jag älskar när folk blir nöjda med de texter som jag har producerat. Det är väl någon slags narcissistisk ådra. Det är en klapp på axeln som jag nog behöver ibland bara för att bekräfta att jag verkligen kan. Jag vet inte varför, men det har alltid känts lite ”fake” – det mesta som jag gör eller tar mig för. Det är liksom en känsla som inte bygger på något äkta men som är svår att skaka av.
Men så händer det där, när jag skriver något och får bekräftat för mig att jag kan, att det är värt något. Och då blir det lika tydligt varje gång att det är just det jag vill hålla på med. Den energin det ger mig, den känslan av mening.
Eller det faktum att jag ständigt går och tänker på saker som jag vill skriva. Att mina idéer på böcker, noveller och sagor alltid snurrar runt i huvudet. Det skvallrar om att det är det här mer än något annat som jag vill göra.
Samtidigt är det svårt att hålla produktionen uppe på fritiden när text är allt som jag går igenom hela dagarna. Det handlar inte om att jag inte vill, det handlar mer om att jag inte riktigt orkar ta mig för det.
Det finns väldigt mycket här inne som vill ut men ibland vet jag liksom inte riktigt hur jag ska göra det. Det kör liksom fast. Men jag tänker mig att det kanske blir lättare framöver när det nya jobbet har landat lite mer. I tanken tar jag mig hela tiden framåt i skrivandet. Men man är inte författare om man inte får ut det på papper.
Berättande 
Gör inte det. Försök att istället se den där känslan av fake, som din bäste medarbetare. Den som gör att du anstränger dig lite mer och behåller din självkritik, trots klappar på axel och beröm från dem som läser det du skriver.
GillaGilla
Tack, ett fint synsätt. Och ett som skapar ödmjukhet, som du säger. Det är något fint och bra att hålla fast vid!
GillaGillad av 1 person
Det skulle kunnat vara jag som skrivit det här inlägget. Vartenda ord. Känner igen mig så otroligt väl i precis ALLT du skriver. Fake, bekräftelse, en känslaav mening, alla ord och berättelser och idéer som far runt i huvudet osv Vilken insikt du har. Jag har tänkt de här tankarna många gånger, men inte lyckats formulera dem i skrift. Jätteintressant.
GillaGilla
Det är skönt att höra att jag inte är ensam. Det är en tuff känsla att gå runt med. I alla fall när skrivandet är så viktigt för en. Och skrivandet är ju också väldigt ensamt i sig. Jag undrar om det någonsin känns äkta eller om det är en känsla av fake som bara finns där alltid?
GillaGillad av 1 person
Svårt det där. Känslan av ”fake” kommer med jämna mellanrum, men när jag skriver något bra och får det bekräftat (det händer ju faktiskt emellanåt) så försvinner den därkänslan i ett nafs. Men, tyvärr så kommer den alltid tillbaka. Kanske är det något man får leva med. Har den inte försunnit efter alla dessa år, så är nog chansen minimal. Å andra sidan tänker jag att om jag skriver mer och får till ännu fler bra texter, så blir ju tidsutrymmet för den där ”fake-känslan” allt mindre 🙂
GillaGillad av 1 person
Visa ord, som vanligt 🙂
GillaGillad av 1 person
Det är nog en evig kamp som inte går att göra något åt. Bara till att acceptera det kanske. Nåja, som du säger är det väl mest till att gneta på så att känslan hålls på halster så länge som möjligt 🙂
GillaGillad av 1 person
Att vara en bluff känner nog de flesta igen sig i. Jag åt lunch med en högt uppsatt vd för ett tag sedan och han berättade att han kände sig om en fjortonåring i styrelserummet ibland, som ett barn som leker vuxen. Har hört samma från en framgångsrik konsult jag jobbat med. Alla har vi nog en släng av bluffsyndromet, så kör på och lyssna inte på den där rösten som viskar… Jag hör den också.
GillaGilla
Jag hoppas att det är så som du säger. Och jag har hört förut att det är så, att många delar den känslan. Men lika fullt är det en trist känsla och tanke. Nåja, den passerar kanske 🙂
GillaGillad av 1 person
Det är nog en känsla som kommer och går. Tro mig 😉
Men jag håller med, tar den mycket energi så försök stoppa läckaget och tänk att det går över. Du kan skriva och du skriver dessutom bra, punkt.
GillaGillad av 1 person