Säga vad man vill om personen, men en språklig skicklighet besatt denna gigant inom sin genre, balanserades på någon slags galenskapens rand
The most merciful thing in the world, I think, is the inability of the human mind to correlate all its contents. We live on a placid island of ignorance in the midst of black seas of infinity, and it was not meant that we should voyage far. The sciences, each straining in its own direction, have hitherto harmed us little; but some day the piecing together of dissociated knowledge will open up such terrifying vistas of reality, and of our frightful position therein, that we shall either go mad from the revelation or flee from the deadly light into the peace and safety of a new dark age.
Det stycket får läggas till ytterligare ett sådant som jag önskar att jag skrivit själv. Det finns en täthet, en filosofisk insikt och en rytm i det som är skrivtekniskt vacker. Det är en dikt i löptext. Ibland får man till sådana stycken när man skriver. Sådana stycken som man minns. Kanske är det så för er som skriver där ute också?
Någon vis person sade en gång att böcker inte förändrar liv. Att det är meningar och stycken som förändrar liv. Jag tror att det är så.
Berättande 
Så himla bra! Jag kan säga att mitt liv troligen sett mycket annorlunda ut om jag inte haft bibliotek, författare och böcker i min omedelbara närhet. Ord och meningar gör skillnad i människors liv. Absolut. Tack för ett br a inlägg och en väldigt fin text.
GillaGilla
Tack själv för att du tog dig tid att kommentera 🙂 Du får del med dig av någon mening eller stycke som inspirerar dig!
GillaGillad av 1 person
Det är så himla många så att jag inte vet hur jag ska kunna välja… Men just nu läser jag mycket Hemingway och Boye. Följer ett instagramkonto som heter just @karinboye och på mitt instagram @annisvensson lägger jag ibland en del citat som jag gillar. Ett par exempel just nu:
”Med rädsla och motstånd finner vi ingenting, inte på någon väg. Med kärlek finner vi allt, på alla vägar.” /Boye
Och ur Boyes ”Moln”:
”Se de mäktiga moln, vilkas fjärran höga toppar
stolta, skimrande resa sig, vita som vit snö!
Lugna glida de fram för att slutligen lugnt dö
sakta lösande sig i en skur av svala droppar.
Majestätiska moln – genom livet, genom döden
gå de leende fram i en strålande sols sken
utan skymmande oro i eter så klart ren,
gå med storstilat, stilla förakt för sina öden.
Vore mig det förunnat att högtidsstolt som dessa
kunna lyfta mig upp, dit ej världarnas jäkt når
och hur vredgat omkring mig än stormarnas brus går
bära solskimrets gyllene krans omkring min hjässa.”
Love it! 🙂
GillaGilla
Fint! Boye är väldigt duktig får jag säga. Inte läst supermycket ska jag erkänna, men slås alltid av det när jag läser igenom texterna! Tack! 🙂
GillaGillad av 1 person