Under taknocken

Just under taknocken bor en fågel

Strax under molnen på nummer åtta

Två våningar upp från markens grönska

Och några trappor ned från himlen

Blickar ut över en stad som aldrig sover

Skorstensröken stiger som en minnespust

Skingras och blir till svävande bomullsstråk

blandas upp med sommarhägg och dagg

doften av tusen nätter som han har lämnat

doften av tusen nätter med samma fjädrar

trots att han ruggat för att klä sig i fler

och han blickar bakåt en sista gång

men han blickar aldrig någonsin ner

tegelpannorna är ännu sommarljumna

trots att månregering sedan länge tagit vid

och han kastar sig uppåt för att vinden söka

i siktlinjen finns höghusens ljus likt en fyr

och han ser aldrig ner mot marken igen

för ovan hans huvud morgonen gryr