Jag minns inte vem, men någon sade att alla bra, framgångsrika böcker i historien måste beröra två saker: Döden och kärleken. Döden beskriver vi nog på två helt olika sätt. Antingen ingående eller väldigt slentrianmässigt.
Kärleken är svårare. Det är, hur man än ser på det och trots att många nog tappar tron på den, kanske livets viktigaste ingrediens. Hur mycket av historien har inte styrts av den och människans vilja att fånga den?
I min fantasyserie försöker jag belysa den på flera sätt. Vild, otämjd romantik. Krypande och försiktig sådan. Inte minst trasig och olycklig. Kärleken innehåller allt av detta.
Tyvärr, som den obotlige romantiker som jag nu är, har jag också märkt att den olyckliga är mer i modet. Lycklig kärlek upplevs ofta som ostig och kanske lite för påtaglig. Ungefär samma förhållande som med att skriva om glädje istället för sorg.
Det gör att jag ofta tycker att det är svårt att beskriva kärleken i textform. Man blir liksom lite bakbunden och får vara kreativ för att komma runt flosklerna. Det är i alla fall så jag tänker.
Jag jobbar just nu på en kärlekssaga mellan två av mina huvudkaraktärer och vi får se vart det leder. Hon är väldigt ung och naiv, han väldigt trasig. Jag hoppas att den dynamiken blir bra.
Berättande 
Intressanta reflektioner! Att det är svårt att skriva om kärlek håller jag med om, kanske för att allt redan är sagt? Allt, verkligen allt. Efter Romeo & Julia är allt bara blaha 😀
Jag kan inte ens beskriva mitt och min sambos kärleksförhållande utan att det låter inbilskt eller klyschigt. Just det där att ALLA tror att deras kärleksrelationer är så unika, fast de flesta av oss antagligen upplever i stort sett samma sak när det är lyckat, gör att det ligger en inbäddad svårighet i det hela. Att beskriva det unika är per definition att bli klyschig. Nu blev detta väldigt luftigt, men du kanske förstår vad jag menar?
GillaGilla
Jag förstår helt vad du menar. Och upplevelsen är nog som du säger snarlik. Sedan tror jag just att dynamiken skiljer sig enormt mycket åt mellan olika par, deras personligheter, erfarenheter och hur man föreställer sig kärleken.
Men det är nog som du säger att mycket redan är sagt i varje fall 🙂
GillaGillad av 1 person
Ja, det är klart att personligheter och erfarenheter spelar roll. Men jag tänker inte kärleken som något svårt, smärtsamt o.s.v. för då är det fel människa, fel matchning, fel inställning, fel bara rakt av. Olycklig kärlek är ju en projektion av någonting som inte finns och aldrig har funnits, som handlar om något helt annat än kärlek i den bemärkelse jag ser den. Och, tro mig, jag har varit ”olyckligt kär” fler än en gång 😀
GillaGilla
Det här låter ju väldans spännande. Håller med om att det är svårt att skriva om kärlek. När jag väl får något ur mig blir det mest om olycklig kärlek (kanske för att jag själv är bättre bevandrad på det området). Men det beror lite på såklart. Om det gäller kärlek som inte behöver beskrivas ingående utan mer i undertoner så har jag bland annat klämt ur mig en novell till en antologi. Dock olycklig och förbjuden kärlek mellan två flickor/kvinnor. En berättelse som utspelar sig långt tillbaka i tiden. Ser fram emot att läsa din berättelse så småningom.
GillaGilla