I dag, i den kalla nattluften, blev jag vittne till någons liv. Någons riktiga liv. Ett svek, gråt. En kort episod i mitt liv, något jag glömt om några dagar. Något som de aldrig glömmer, de svek eller tårar som föll i den kalla nattluften.
Som ett tyst vittne betraktade jag scenen några flyktiga ögonblick från en balkong. Och jag tänkte att det är precis så här det är att vara författare ändå. Att se scenen ovanifrån, betrakta den, se känslorna spelas ut, försöka förstå.
Går det att se våra karaktärer inifrån och mår vi i så fall bra av det? Eller behöver vi distansen? Det är så lätt att i en bok skriva om ett svek, om döden, om livet, om kärleken, för att sedan lika flyktigt som jag på balkongen kunna lämna det därhän.
Men för våra karaktärer är det de upplever alltid sant. Deras sorg så verklig, deras upplevda svek så upprivande. Kanske kan vi – någon gång om vi har tur – komma nära att beskriva en riktig känsla i all sin ofantliga tyngd och komplexitet.
Berättande 
Tänkvärda ord …
GillaGillad av 1 person
Tack! 🙂
GillaGillad av 1 person
Det är oerhört intressant det där att krypa in i en karaktär, känna alla känslorna och sedan försöka sätta ord på dem. Oerhört svårt men kanske också en del i skrivandets magi. Det är svårt, förbaskat svårt att hitta rätt ord för att beskriva men de där gångerna man känner att man lyckats… DEN känslan 🙂
GillaGillad av 1 person
DEN känslan ja. En av de roliga sakerna med att skriva ändå tycker jag! 🙂
GillaGillad av 1 person
Håller helt med dig! En av de allra roligaste sakerna 🙂
GillaGilla
När det händer är det magiskt. Och för mig ofta förknippat med en egen upplevd händelse. Vilket får det gamla reportergricket ”gräv där du står” att funka även i författandet. Hur skriva utan att det bottnar i en själv? Förvånas ofta över frågan i Babel till mr/ms känd författare; ”hur mycket av dig själv är det i karaktären/karaktärerna?” Men massor, skulle jag svara 🙂
GillaGillad av 1 person
Ja precis som du säger finns ju inget annat att relatera till egentligen. Alla karaktärer ligger ju inom ramarna för det egna medvetandet, så att säga 🙂 Tycker för övrigt ofta det förekommer dumma och pretentiösa frågor i författarintervjuer 🙂
GillaGillad av 1 person