På en bänk i Tegnerlunden

På en bänk i Tegnerlunden sitter jag och andas in nattluften. Här där Strindberg står staty – tvekade han någonsin? Här där Mio befriade anden från flaskan. Här under träden där orden bor.

Så många stunder av mitt liv, många av de som betyder något, har utspelat sig i parker och nätter. Men inga ord fyller mig ikväll och svaren är få. Mina skor är tunna mot marken och nattluften smakar vår.