En tappad röst är ibland mer
säger i sin fyllnad
vad de tomma orden sällan mäktar
Mellan ljudlöshet och dig
vilar ett oerhört hav
Tro aldrig att det är tomt
för under stilla yta
vilar Atlantis och mer
Precis som vinden
som träffar din kind
aldrig riktigt är din egen
där du står på kullen
har den också andra smekt
Så kan inget någonsin sägas vara
varken bara ditt eller bara mitt
Solen som träffar oss värmer andra,
stjärnorna ser likadana ut
och vintersnön faller lika tyst
Bara havet är vårt,
det där oerhörda ljudlösa
Det vet jag –
för i dess tystnad
hör jag viskad vår saga
Berättande 
Otroligt vackert!
GillaGilla
Fint! 👌 Precis vad jag behövde läsa just nu. Skriv mer poesi.
GillaGilla
Är allt bra med dig? Mycket tankar verkar det som av dina inlägg att döma 🙂
GillaGilla
Allt är bra med mig och alltid mycket tankar som rör sig här 😊 Skrivandet går framåt, alltid eller ofta med tvivlet i hasorna men första boken äntligen snart klar och håller på att färdigställa en helt ny novell som tog form på Djurö där jag var nyligen. Påbörjar tredje året Kreativt skrivande vid Linneuniversitetet till hösten – jag kom in! 😃 Hur har du det?
GillaGillad av 1 person
Det låter fantastiskt ju! Lägger du ut novellen när klar? Jo men det är bra här! Tappade det kreativa lite pga livet, jobb och annat. Men är på banan igen. Nu ska här skapas och färdigställas böcker som aldrig förr 😉
GillaGilla
Hej! Det låter ju toppen att du är på banan igen. Hoppas att du bloggar lite också och berättar om hur det fortskrider. Novellen är tänkt till en tävling alt ett förlag som kanske vill ge ut den. Måste vara klar till sista augusti, men jag prioriterar boken nu så att jag äntligen får iväg den. Lycka till nu med skrivandet 🙂
GillaGilla