Kategori: Reflektioner

5 procent

3/50. Det är ungefär närmare 3 procent. Det är också ungefär så mycket råtext jag producerat för bok nummer 1. Det låter inte mycket men då är ändå råtextproduktionen en liten del av totalarbetet. Och mycket där är gjort. Exempelvis synopsis för fyra böcker. Värld, karaktärer, historia, kultur. Och mer därtill.

Det tog tid men jag kom till ett beslut. En stund av ”nu kör vi”. Och det gör jag. Upp på tefatet och ned för backen. Produktion istället för att fortsätta fördjupa. Men herregud vad läskigt det är att skriva texten som planerats minutiöst i något års tid. Att swisha förbi de miljöer huvudet byggt och tänka att den tunna väv av text som jag spänner över dess siluetter är den helhet någon annan kommer att se. Men jag har också släppt kraven. Lärt mig att se det som det utkast det är. Så nu vidare, framåt och mot mål. Mot kapitel fyra.

Text är rösten i ditt huvud

Det händer ibland att man träffar någon person som verkar sådär ofattbart tråkig. Jag har i alla fall träffat en hel del eftersom jag jobbat mycket på mässor.

Så får man ett SMS eller ett mejl av personen i fråga och det låter helt annorlunda. Kanske kul, skojfriskt och med en smiley eller två.

Ibland tror jag att texten vi skriver är liksom verkligare än talat. Om vi vågar skriva efter rösten i huvudet. Utan att censurera. För när vi pratat har vi bra många filter.

Någon gång ska jag prova ett skoj gammalt knep: ställa klockan mitt i natten, vakna och sen DIREKT börja skriva alla bokideer som dyker upp i huvudet. Tanken är att det då är ganska ofiltrerat. Ett spännande experiment om inte annat!

Att skriva om kärlek

Jag minns inte vem, men någon sade att alla bra, framgångsrika böcker i historien måste beröra två saker: Döden och kärleken. Döden beskriver vi nog på två helt olika sätt. Antingen ingående eller väldigt slentrianmässigt.

Kärleken är svårare. Det är, hur man än ser på det och trots att många nog tappar tron på den, kanske livets viktigaste ingrediens. Hur mycket av historien har inte styrts av den och människans vilja att fånga den?

I min fantasyserie försöker jag belysa den på flera sätt. Vild, otämjd romantik. Krypande och försiktig sådan. Inte minst trasig och olycklig. Kärleken innehåller allt av detta.

Tyvärr, som den obotlige romantiker som jag nu är, har jag också märkt att den olyckliga är mer i modet. Lycklig kärlek upplevs ofta som ostig och kanske lite för påtaglig. Ungefär samma förhållande som med att skriva om glädje istället för sorg.

Det gör att jag ofta tycker att det är svårt att beskriva kärleken i textform. Man blir liksom lite bakbunden och får vara kreativ för att komma runt flosklerna. Det är i alla fall så jag tänker. 

Jag jobbar just nu på en kärlekssaga mellan två av mina huvudkaraktärer och vi får se vart det leder. Hon är väldigt ung och naiv, han väldigt trasig. Jag hoppas att den dynamiken blir bra.

Under taknocken

Just under taknocken bor en fågel

Strax under molnen på nummer åtta

Två våningar upp från markens grönska

Och några trappor ned från himlen

Blickar ut över en stad som aldrig sover

Skorstensröken stiger som en minnespust

Skingras och blir till svävande bomullsstråk

blandas upp med sommarhägg och dagg

doften av tusen nätter som han har lämnat

doften av tusen nätter med samma fjädrar

trots att han ruggat för att klä sig i fler

och han blickar bakåt en sista gång

men han blickar aldrig någonsin ner

tegelpannorna är ännu sommarljumna

trots att månregering sedan länge tagit vid

och han kastar sig uppåt för att vinden söka

i siktlinjen finns höghusens ljus likt en fyr

och han ser aldrig ner mot marken igen

för ovan hans huvud morgonen gryr

 

I kväll ska jag berätta

För första gången ska jag förklara hela handlingen i min bokserie för någon. Ikväll. Ja, jag är inte snabb med sådant. Jag vet. Men sådan är jag. Lunchrasten är strax slut och nu är det hårdjobb med annan text. Men jag har lyckats skriva lite på handlingen för bok 2. Löste upp en knut.

Berättande 2.0

I dag firar jag släppet av min nya design. Lite som när en orm kryper ur sitt skinn (fast de krälar väl snarare) kryper jag ut ur mitt gamla bloggskal och in i ett nytt. Så samma innehåll men bättre förpackning. Har ni tänkt på hur mycket en design faktiskt gör för upplevelsen av det som man läser? För mig är det en enorm skillnad. Varje sida har liksom en egen känsla. En själ eller energi.

 

Nu försöker jag skapa lite ordning i kaoset som var det gamla berattande.com. (Vilket pretentiöst namn förresten, vem kom på det?) Här är minst lika pretentiösa berattande 2.0. Förhoppningen är att kunna stega upp med mer material från min bok här, och då vill ja ha en design som stödjer detta.

 

Nytt i denna version är att det finns bättre koppling mot sociala medier, bättre struktur i menyer och att det helt enkelt ser ******* mycket snyggare ut. Hoppas jag. Vi ses helt enkelt där ute i skrivdjungeln!

 

/ Joakim

Författarens plåga

Jag öppnar fönstret och det doftar vått, härligt, sommarregn. Ett regn som piskar upp minnen enda från barndomen och framåt. Jag lutar mig ut genom fönstret och drar ned känslan i mina lungor, tänker att det här ändå är författarens plåga.

Vilka ord kan någonsin beskriva ett sommarregn? När alfabet och språk först skapades hade de trots allt inte som syfte att beskriva just sådana ting. Vilka tecken, staplade prydligt i rader efter varandra kan någonsin fånga en känsla?

Vi kan skriva om och peta i texten tills vi blir nöjda. Vi kan måla bilder i en mottagares huvud så att denna får en upplevelse av sitt sommarregn. Men kan vi någonsin beskriva vårt eget?

Det finns författare som har en gåva utöver det vanliga. När de skriver är det inte text och bokstäver, det är magi. Det bryter mot naturlagarna, transporterar läsaren till andra sidan universum lika snabbt som tankarna kan vandra.

Ibland räcker det med så lite. Som den amerikanske författaren John Updikes beskrivning av regn:

”Rain is the sky decending to the earth”

Så enkelt. Så genialiskt. Så vackert.

Why?

Jag har brottats med ett Why-problem. Inte minst i bloggen. Why som i ”Why do I write”. Det finns många svar på den frågan. För att jag vill skriva och tycker att det är roligt. För att får bekräftelse av det. För att jag gillar att världsbygga. För att jag vill leva mig in i min skriv-värld. Och så vidare. Komplext.

Jag har den sista tiden haft lite problem med att känna med mitt ”why” bara. Således har jag fastnat i att inte veta varför och för vem jag skriver. Men jag försöker ta mig ur den spiralen.

Uppdatering som följer: Ska förnya designen här lite så att det blir mer inbjudande.

När det gäller boken snickrar jag på handlingen i bok 2 parallellt med att jag skriver scener till bok 1. Ska försöka lägga upp ett smakprov från inledningen snart.